måndag 26 februari 2018

Äntligen ett genombrott!


Stockholm i vinterskrud. Mamma följde med på mötet på AF som extra stöd. 


Äntligen har jag krossat betongväggen! Ja alltså det är så det känns.

Jag fick ett samtal häromdagen från Arbetsförmedlingen kultur. Samtalet kändes inte jättepeppande jag kände mig ifrågasatt av handläggaren om mina svårigheter och i mitt yrkesval. Hon beslutade i alla fall att ta över mig och idag var jag där på möte.

Det kändes såååå bara!!! Bra i meningen försiktigt hoppfull om att bitarna nu kommer ramla på plats.

Handläggaren beklagade att jag inte kontaktat dem direkt efter att jag gått ut från högskolan, men hur skulle jag veta att de accepterar min utbildning fast det inte står på deras hemsida?!

Man kan ju inte veta det man inte vet...

Nu kommer jag att få stöd av en SIUS konsulent och det fanns även möjlighet att få hjälp av en arbetspsykolog som kan hjälpa till att överbrygga eventuella kommunikationssvårigheter mellan mig och en eventuell arbetsgivare.

Det blir förövrigt den tredje arbetspsykologen jag träffar isåfall. Bisarrt! Men huvudsaken är att det lossnar nu. Kampen för att hamna på rätt ruta i systemet vid rätt tillfälle verkar äntligen ge utdelning!

Arbetsmarknaden för journalister är väldigt svår, och jag kände av en sorts vanmakt ifrån handläggarens sida över detta.
–Hur tänkte du när du valde den här utbildningen? (Varför valde du journalistik det är ju en sån hopplös arbetsmarknad.)

Jag tänker så här nu när jag processat detta val ett tag.

Ibland väljer man inte yrke utan yrket väljer mig. Själen tar inte alltid hänsyn till försörjningsmöjligheter. Jag älskar att fotografera, och nu kan jag ju skriva också, kanske göra tv och radio. Så himla kul!

Jag tror bestämt att kroppen och själen hör ihop och att det man tycker är roligt att göra blir man bra på och då kan man hålla på med det mycket mer och man klarar större påfrestningar för att man ändå får hålla på med det man känner sig ämnad att göra.

Håll tummarna för att jag får ett jobb snart så att jag slipper leva på a-kassa och kan försörja mig på att skriva grymt bra texter och ta riktigt snygga bilder till.