Vilken dag!

Jag var på jakt efter ett spelande kort till min systerdotter idag. Hon och jag skickar kort till varandra och nu har hon sagt att hon önskar att jag skickar ett spelande kort, och vad gör man inte för sina älskade syskonbarn?!

-Tänk på att jag tycker om spelande kort!

Jag gick in i den där pappersbutiken precis på hörnet vid Mariatorget. Jag började titta runt och insåg vilken fantastisk skatt denna butik är! Det var helt tyst i butiken, sådär så att man hör hur tyst det är. Sådär tyst som det är i böcker, ni vet när de går in i en bokhandel för att hitta en viss speciell bok och ägaren sitter bakom disken och liksom harklar sig lite för att säga att hon eller han är där så att kunden inte ska hoppa till när ägaren rör sig för att kunden trodde den var ensam i butiken. Så tyst var det.

Det är också flera meter i takhöjd i butiken och det är böcker överallt. Små och stora om vart annat. Skönlitteratur, poesi, biografier, barnböcker, och böcker för vuxna. Mest böcker för vuxna faktiskt när jag tänker på det; i många olika färger och med många spännande titlar.

Jag älskade att läsa böcker när jag var barn, men sen kom Facebook och internet i telefonen och då blev det snabba kickar istället för långsam fantasi. Hjärnan är lurig på det sättet.

När jag stod där mitt bland alla böcker så insåg jag att den här butiken är ett strukturerat kaos. Kvinnan som äger butiken har inriktat sig på Stockholmiana och då förstår ni själva vilken spännvidd det innebär. Precis när jag skulle gå hittade jag ett jättefint kort till min systerdotter, och blicken började söka sig upp mot böckerna på hyllorna. Butiken är kvar sen 1880-talet, men böckerna är av lite mer modernt snitt.

Årstadagboken stod det på en av ryggarna. Jag kände att jag blev alldeles upprymd. Jag läste boken "På Årstafruns tid" av Lars Widding förra året och blev helt fångad av hennes värld!

För er som inte känner till Årstafrun så kan jag berätta att hon hette Märta Helena Reenstierna (Wikipedia) och bodde i Årsta. Hon skrev dagbok varje dag i över 40år i slutet av 1793-1839. Hon var samtida med Bellman och skrev om sitt liv, om sina barn, sin man och allt arbete det innebar att sköta en så stor gård som Årsta då var.

Hon skrev som om hon visste att hennes dagböcker en gång skulle bli offentliga, men trots det eller kanske pga av det så var hon väldigt vass i sina omdömen om de människor som korsade hennes väg. Det som gör henne så speciell är ju att hon levde sitt liv i Stockholm. Årsta ligger bara drygt 10 min med bil från Skanstull.

Kvinnan i bokhandeln har specialiserat sig på Stockholmslitteratur och Årstafrun är ju verkligen en ur-Stockholmare. Nuförtiden finns hon till och med på Facebook! Här är länken

Originaldagboken förvaras i Nordiska Museets arkiv och innehåller mer än 5000 renskrivna folio-ark. Ett urval ur dagböckerna är publicerat, men ett urval är alltid ett urval. Som fotograf "ser" jag ju min bild redan innan den är tagen. När jag tar den tar jag flera exponeringar och väljer sen ut den bästa.

Givetvis är det ju samma med Årstafruns dagböcker. Det som inte ansågs lämpligt att publicera kom helt enkelt inte med. Det som ÄR publicerat är publicerat i 3 volymer som publicerades första gången på 40-talet och i omtryck i början på 90-talet, och jag hade hittat den 3:e delen i 90-tals utgåvan. Damen bakom disken beklagade att hon inte hade alla 3 volymerna.

Precis när jag skulle betala och gå så vänder sig damen i affären om och upptäcker att hon faktiskt hade en bok till. Det var den första delen i 40-tals utgåvan. Den utgåvan innehåller även kartor!

Det finns inte så mycket publicerat om Årstafrun, trots att hon levde parallellt med Jane Austen och Franska Revolutionen. Så det är en sann guldgruva att börja forska i, om intresset håller i sig. Årsta Slott står kvar och många andra hus finns också kvar. Det är bara att följa henne igen i spåren.

Jag kände mig verkligen smått euforisk när jag satte mig på bussen hem. Jag har fått hem en skatt och upptäckt en bit Stockholmshistoria!