lördag 8 augusti 2015

Hyperfokus och flow!

ADD innebär svårigheter att reglera aktivitetsnivån i hjärnan. Det är alltså som jag skrivit i tidigare inlägg svårigheter att reglera de ämnen i hjärnan som styr uppmärksamhet och uthållighet. Om man som jag har ADD har för lite hormon (dopamin) i hjärnan blir den underaktiv och man har svårt att komma igång med saker, bibehålla uppmärksamheten och avsluta saker.

Eftersom det är så svårt att komma igång med saker så har hjärnan hittat på hyperfokus. Det är som att hjärnan sparar all energi till det som vi tycker är roligast, och därmed går lättare att koncentrera sig på och påbörja. Att avsluta något som man älskar är inte lika lätt...

Hallå! lyssnar du på mig nu? Varför svarar du inte när man pratar med dig?

Ja! alltså jag hör... ibland... och ibland hör jag inte. Märkligt kan tyckas, särskilt om personen som frågar inte står särskilt långt bort.

Min hjärna har en förmåga att blockera ut vissa intryck om fokus är på något annat, det är svårt att förklara, för det är inte alltid medvetet.

Hyperfokus är utmärkande för människor med ADD (tex). Det är som att hjärnan stänger ner vissa bitar för att kunna koncentrera sig extra mycket på andra bitar. Det är en strategi som hjärnan har för att inte bli överbelastad med intryck.

Det är inte riktigt samma som att man är för trött för att ORKA ta in någon ny information utan mer som ett sätt att kanalisera energin på något som i stunden känns tillfredsställande och spännande.
Ibland sker det mer eller mindre medvetet. Som när jag fotar blommor tex. Det är som att jag hamnar i en bubbla där allt annat upphör att existera, tiden försvinner, hungern, tröttheten minskar och jag blir som helt uppfylld av det jag håller på med.

Mina bilder kan ni se på min andra blogg:
www.stockholmsmyransfoto.blogspot.com. Jag kan hålla på i timmar med det som jag tycker är sååå roligt, och där andra skulle givit upp för länge sen. (Det kanske är därför som många konstnärer och musiker, fotografer etc har adhd eller drag som påminner om adhd.)

Jag ägnar mig helst åt saker som är roliga eftersom de ger mest tillfredsställelse i stunden. Som ett barn som övar och övar och övar på det de tycker är roligt och som deras kropp behöver, tex att springa, hoppa eller skriva. Det är saker som är roliga och ger mycket positiv feedback. Tyvärr verkar städningen aldrig bli rolig. Kanske är det för att vi använder ett för stort begrepp.

Jag har lärt mig att bryta ner saker i små bitar. Tex 1. plocka upp från golvet och samla allt på ett ställe. 2. sortera allting så att det som är likadant hamnar i samma hög. 3. gå igenom högen med papper tex och släng det som inte ska vara kvar.

Det funkar. Särskilt om jag kan berätta för någon efteråt hur duktig jag har varit som faktiskt har gjort det. Då får jag massor av positiv feedback och då känns det betydligt roligare än om ingen skulle uppmärksamma det. Min kompis sade vid något tillfälle att -Det är som att du alltid vill ha beröm när du har gjort någonting. Så är det. Det är särskilt mycket så om jag gör saker som kräver mycket energi. Alltså motsatsen till hyperfokus.Tråkiga uppgifter som inte ger någon omedelbar tillfredsställelse och som kräver väldigt mycket energi.

På ett jobb jag hade skulle vi skriva om vår handlingsplan. Kollegorna överlät den uppgiften på mig och en annan kollega av någon anledning. Det var en väldigt bra lösning för mig. Kollegorna pratade med varandra, kollegan läste och gav förslag på vad jag skulle skriva och jag omformulerade det så att det blev bra formulerat på pappret. Då hade jag väldigt bra användning av mitt hyperfokus eftersom jag relativt lätt blockerade ut sorlet och lyssnade med halvt öra på kollegan samtidigt som jag skrev.

I alla lägen avskyr jag att bli störd!! Jag tycker inte om när andra människor har synpunkter på hur jag gör saker eller vad jag gör (det gör nog ingen egentligen). Om jag jobbar med saker är det viktigt att få göra klart eftersom det är så svårt att sätta igång.

Hyperfokus och flow hör nog ihop. Därför fungerar inte "gör lite varje dag" principen så bra. Om man tänker att en ADD-hjärna är som den värsta bergochdalbanan på Gröna Lund så får ni ju en bild av hur jag och andra med ADD fungerar.

Det som också krånglar till det lite extra är att hjärnan inte kör turerna efter något slags schema. Den kör sitt eget schema utan att kommunicera det med mig som ju faktiskt ska utföra det som min hjärna tänker. Lite taskigt tycker jag faktiskt. ;-) Det blir dock bättre med medicin.

Hyperfokus är som när man är på toppen av bergochdalbanan, när man ser ut över hela Stockholm och man inte behöver tänka på nåt annat än stunden och hur kul det är. Sen åker man ner och då kan man sega på ett tag tills man kommer upp igen. När man är där nere på botten kan det kännas så oerhööört segt. Man får ingenting gjort. Jag skjuter upp allting; som bara gör det ändå värre; tills jag känner att jag är lite grann på väg upp igen och då gör jag massor av saker. Jag kommer upp på toppen, och sen ner igen...

Ibland kan ju hyperfokus och flow gå hand i hand. tex när jag fotar och jag börjar känna att jag får de bilder jag vill ha och att allt bara samspelar. Flow kan man ju komma in i annars också och då är det viktigt att få göra färdigt. Häromdagen städade jag HELA min lägenhet. Plockade upp från golvet, dammsög HELA lägenheten, diskade ALL disken och tvättade ALL tvätt OCH sorterade papper och slängde det som skulle slängas. Det var ett flow som höll i sig hela dagen, och jag var både sjukt stolt över mig själv och sjukt nöjd över att jag hade gjort det.

(Sen är det ju meningen att man ska upprepa det varje vecka och det är mindre sannolikt att det kommer att ske.)

Det negativa med hyperfokus är att man kan uppfattas som väldigt nonchalant. Jag är inte nonchalant vill jag påpeka utan det är faktiskt så att jag inte hör. Man kan inte höra saker bara för att man borde höra dem. Alltså kan man inte heller svara trots att man borde svara eftersom man borde höra... ;-) Barn som tittar på tv är likadana. Deras hjärnor blockerar ut det som är runtomkring för att titta på tv:n och det som rör sig där. Det är därför de glömmer att äta och inte är kontaktbara när de tittar.

Nästa gång ni stör er på att jag (eller någon annan) inte svarar när ni pratar så kan ni tänka att hon är nog inne i sig själv, jag måste göra något så jag får hennes uppmärksamhet.

Strategi är sammanfattningen på det här inlägget. Jag jobbar för att hitta strategier att hantera min bergochdalbana och ni som läser det här måste hitta strategier för att möta bergochdalbanan på ett bra sätt. I rätt sammanhang och med rätt förståelse från omgivningen så kan hyperfokuset, flowet och bergochdalbanan vara en enorm tillgång, och inte bara nåt som retar upp och provocerar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar